SJ, SJ, gamle vän...

Idag åker jag tåg, eller kanske snarare i kväll, det går så här långt mycket bättre än när jag plötsligt var i Jönköping.

Jag vill aldrig mer vara tvungen att tillbringa en timme i Jönköping, tiden det tar att susa igenom på E4an är lång nog. Fast det var inte det jag skulle skriva om, ärligt talat vet jag inget om Jönköping, inget alls, förutom att jag en gång kände en väldigt snygg tjej som inte riktigt kom från Jönköping, hon har flyttat för länge sen.

Det jag skulle gnälla över idag är SJ.

Jag åker första klass idag, fint ska det vara, det kostade inte mycket extra, så det kändes kul. Tills jag gick på tåget i Uppsala. Förstaklassvagnen måste ha tillverkats strax före kriget och då talar jag dessvärre inte om vare sig första eller andra gulfkriget, jag tvekar även om det kan ha varit första eller andra världskriget, utan jag tror det snarare var strax före 30-åriga kriget. Den var gammal, jättegammal, sunkig, jättesunkig. Sätena var nedsuttna, satt löst, väggarna var smutsiga sen den tiden när man rökte överallt, fönstren var halvt ogenomskinliga, inte av smuts, utan av åratal av fukt mellan glasen, som etsat dem ogenomskinliga. Högtalarna skrapade, sprakade och skrek, trädetaljerna var så gamla att de var gjorda av trä och det träet var nedslitet.

Visst är det bra att man inte bara slänger bort gamla saker, men kan det vara rimligt att vi fortfarande har tåg tillverkade av Hedenhös?

Inget ont om familjen Hedenhös, de var ju en driftig familj, som både åkte till Kanarieöarna, New York, vann Vasaloppet och jag vet inte vad, det jag menar är att tekniken ändå har gått framåt, ganska långt till och med, sen den tiden.

Från Stockholm sitter jag på ett X2000, ett betydligt bättre, tystare, trevligare tåg och i första klass även fritt kaffe, fria kakor, fritt internet och någon har till och med ställt hit en fruktkorg (men den har jag passat mig väldigt noga för). Fast nog vore det fint med de där 125 miljarders snabbtågen, som skulle kapa halva restiden, det vore fina fisken, men innan någon tycker det vore så coolt och häftigt att de beslutar det (för att sedan, när grejerna är klara upptäcka att det blev tre gånger så dyrt som de fantiserat om), så byt för guds skull ut alla dessa museitågen som rullar i Sverige, man kanske kan göra något kul med dem?

Man kanske kan sänka dem i havet och bygga konstgjorda rev för fiskar? Om man sänker dem i något roligt mönster, så kan vi lämna ett oförskämt meddelande till framtida dykare.

Det värsta med de där snabbtågen är att absolut tycker att vi borde ha det, att jag gärna skulle åka med dem, men troligen inte alls skulle vara sugen på att betala vad biljetterna skulle kosta. Sen kan jag inte låta bli att fundera på om det är det bästa man kan göra för 125 miljarder, jag hade nog gjort något annat om jag fick bestämma. Sen skulle alla säga att jag var dum i huvudet som la pengarna på det, när jag kunde ha gjort något annat. Fast jag är ju näst intill perfekt, så jag skulle troligen ta de allra bästa besluten om sånt.

Hoppas att någon där ute uppskattar ironin i att jag klankar ner på SJ från en uppkoppling som tillhandahålls av SJ.

Swebus express

Det verkar som om jag har ett stort problem med resande, i torsdags skulle jag åka från Lund till Kalmar för att åka hem till mamma och pappa och vara med på en släktträff, men då visade det sig att jag bokat biljetten till fredagen. Med hjälp av min allra bästa hundvalpsblick lyckades jag boka om oombokbara biljetten till torsdagen och kom med som jag skulle.

Idag skulle jag åka tillbaka igen, men då med buss till Växjö och sedan tåg. Dessvärre sov jag i Växjö och vaknade i Lammhult, vilket tydligen ligger bortom Växjö.

Jag gick fram och frågade busschauffören vad jag skulle göra nu och han förklarade jag var tvungen att följa med till Jönköping (vilket jag fick göra gratis) och där antingen ta tåg eller buss tillbaka till Alvesta eller till Västkusten, och därifrån fortsätta mot Malmö. Eller så kunde jag ta en annan buss raka vägen mot Malmö.

Valet var ganska enkelt eftersom alla alternativ utom bussen till Malmö innebar att jag skulle fastna någonstans på vägen, så alltså sitter jag nu på bussen mot Malmö. Den stannar överallt, kör omvägar och gnisslar, men den har ström till datorn och jag kommer dit jag ska, bara fem timmar senare än planerat och 400 kronor dyrare än tänkt. Dessutom har jag ju fått se centrum av Jönköping, härligt.

Hur gör man för att få en personlig assistent? Jag klarar ju tydligen inte av att resa ensam.

Allsång och Viktoriadagen

Jag erkänner, jag såg allsång på skansen igår, men det var inte mitt fel, det skyller jag på min mamma och min svägerska, dessutom såg jag halva firandet av kronprinsessan Viktoria, det var inte heller mitt fel, det skyller jag på mamma.

Efter att ha sett ett enda avsnitt av allsång, så kan jag konstatera att Anders Lundin är en nästan lika värdelös sångare som jag och då vet alla som drabbats av min sång att jag i sanning är värdelös. Dessutom har han den där trista klämkäcka attityden som gör att man hoppas att han snubblar av scenen, rullar ned för backen, ut i vattnet och flyter till Finland (inte för att finländarna har gjort något ont).

Nästa sak jag reagerade på var att orimligt mycket tid las på att låta omusikaliska fjortisar sjunga med i sånger de aldrig hört och absolut inte hade något intresse av att sjunga, bara de fick vara med i tv.

Det ska till något alldeles extra för att jag ska se ett avsnitt till.

Viktoriadagen såg jag bara början av, sen flydde jag, då hann jag se Måns Zelmerlöv göra ett framträdande som var snäppet orörligare än Raymond och Maria som jag råkade se här i Uppsala på en festival för många år sedan.

Människan stod still som en saltstod och sjöng en extra usel variant av den enda låten han tydligen kan. Sen viftade han lite med armarna på slutet, troligen för att det kom en fluga eller en humla.

Det hade varit ett bättre framträdande om de hade ställt fram en bandspelare på scenen.

Malena Ernman var där, hon var lysande, men ser då och då bindgalen ut när hon sjunger.

Jag antar att det betyder att jag är sjukt gammal. Jag dissar fjortisar och Måns, men gillar Malena, skit också.

En helg i glömskans tecken

Helgens glömska började egentligen redan på natten mot fredagen, då jag nästan glömde ställa klockan på ringning, vilket ofelbart hade resulterat i att jag missat mitt plan från Skavsta kl 0650. Precis innan jag sjönk ner i sömnen kom jag dock på det och ställde klockan på 0300.

Däremot åkte jag glatt ifrån Uppsala utan mitt pass.

Det upptäckte jag i kn till ombordstigningen, vilket fick mig att tyst för mig själv rabbla samtliga svordomar och könsord jag någonsin snappat upp. Tittade ett par gånger på mitt boardingcard, och där stod retsamt tydligt, ”Körkort godtas inte”. Svärande och muttrande gick jag ut genom säkerhetskontrollen igen, gick till hjälpdisken och förklarade mitt problem.

Som tur är så var det både en rådig, hjälpsam och trevlig kvinna som bemannade disken, hon ringde till polisstationen och kollade om de han göra ett provisoriskt pass om jag sprang över direkt, eftersom det bara var lite drygt fem minuter kvar innan det var kört för mig och min helg i Luxemburg.

Den snälla polisen gjorde ett provisoriskt pass snabbare än någon gjort det förut tror jag, sen sprang jag tillbaka, där kvinnan i disken undertiden skrivit ut nya dokument åt mig, sedan puttade hon mig genom köer och säkerhetskontroller och kastade ombord mig på planet. Tabben med passet kostade mig 980:-, väl investerade pengar.

Därefter glömde jag ingenting på ett långt tag, även om jag har en leksak till en tvååring hemma, som väl får delas ut nästa gång vi ses.

På vägen hem glömde jag sedan först min födelsedagspresent hemma hos Mattias, så nu har han en fin slips i en påse på sin byrå, sen glömde jag jackan med pass, biljetter, mobiltelefon, nycklar hem och till bilen och plånbok på flygbussen, vilket jag upptäckte inne i terminalen. Som tur var hann jag precis springa tillbaka och hämta den innan bussen försvann. Annars hade jag haft minst sagt stora problem.

Tillbaka på Skavsta upptäckte jag att jag på fredagsmorgonen även glömt ljuset på bilen, vilket kostade mig 500:- att fixa. Tack alla som inte gav mig hjälp med startkablar.

Bortsett från det så var helgen helt fantastiskt trevlig, det är kul att träffa kompisar som trots att man inte ses särskilt ofta, man ändå kan umgås med utan att behöva börja om från början.

Helgen bestod av massa fest, men även matlagning, lek och bad och en massa snack och en tur med ett minitåg, som inte alls gav någon information om vad vi såg, men en massa annat. Stort tack till Mattias och Gosia (och för all del Maja) för en oerhört trevlig helg, en klockren födelsedagshelg!

Oväder vs Väder

På förekommen anledning säger jag det igen.

Sluta kalla varenda regnväder, vindpust, åska och alla andra väder som inte är solsken för oväder. Det vi ser i Uppsala idag är inget regnoväder, det är ett regnväder, börjar det regna dubbelt så mycket, Fyrisån svämmar över, alla gator är ofarbara och inte en källare i hela Uppland är torr, då är det oväder.

Nu är det väder.

Nästa omgång människor som jag föraktar är alla de som blir arga över att dagvattenledningarna inte orkar med vid skyfall, att mobiltelefonnäten inte orkar med vid nyår osv.

Försök förstå att ingen vill betala för att allt dimensioneras för absoluta worst case scenario. Eftersom det skulle innebära en löjlig överkapacitet 99% av tiden och mer, så skulle det bara innebära att vi som konsumenter och skattebetalare skulle få betala fruktansvärt mycket extra.

Puckon.

Strippklubb i Skogsby

I mina gamla hemtrakter har det öppnat strippklubb, först kunde polisen inte göra något för klubben har inte sökt tillstånd. Och har man inte sökt tillstånd, så har man inte brutit mot tillståndet och då kan polisen inget göra.

Nu har de sökt tillstånd och polisen meddelar att Vi kommer att åka till Skogsby och kontrollera på plats , är det bara jag som känner att det är dubbeltydigt? Och hur många besök kan det tänkas gå åt? Kommer det bli uppföljningar också? Kanske kan de be Björn Rosengren om hjälp, han bör ju veta om det är oskyldigt nog.

SJ

Jag har ett par funderingar kring SJ, det är inga stora frågor, eller nya frågor, men likväl ett par funderingar som jag inte lyckas få rätsida på.

Den första rör deras lönsamhet, då och då läser man att sträckan Uppsala-Stockholm inte är särskilt lönsam, vilket för mig är väldigt underligt, för de har ju inte direkt gjort några massiva investeringar där sedan Hjälmaren brann, som nu har tunga avskrivningar att göra. Det är ju inte heller så att SJ har en så hög servicegrad och låga priser att lönsamheten blir lidande.

Nästa fråga gäller färgen på SJs lok och vagnar. Från början hade ju hela klabbet en odefinierbart rödbrun, rostfärgad färg, då hade alla lok och vagnar samma färg, den kan man fortfarande lyckas hitta här och där, ute i obygden, men sen är det hela färgpaletten från blå till svart, röd, orange osv. Jag har försökt förstå tanken, men misslyckats, jag tror helt enkelt att SJ för att spara pengar köper in restpartier med färg.

Jag åkte nattåg från Lund till Stockholm i söndags natt, jag gör det ibland, och slås varje gång av hur fascinerande det är att evolutionen på liggvagnar står still. De yngsta av de vagnarna verkar vara 23 år och det känns som det enda som hänt inuti är att de har städats, för komfort, ljudnivå, funktioner och så vidare, känns som det skapades på åttiotalet och på den tiden var bra, nu är det någonstans mellan uselt och katastrofalt.

Av någon fullständigt ologisk anledning finns det på nattågen också sittvagnar och det kan inte vara för att det är så mycket billigare än en liggvagn, skillnaden i pris är ca 40 kronor. Det måste bara vara för att jävlas, eller för att backpackers ska få den rätta känslan.

Nästa intressanta sak är att om man ska åka liggvagn så kan man välja att åka mix- eller damkupé (som kille kan du bara välja på mix), jag förstår det finns ett behov av skilda kupéer för kvinnor, men borde det då inte också finnas kupéer för bara män? Det är säkert inte lika stor efterfrågan, men ändå.

Jag fick börja min resa upp i sittvagnen för de enda platserna som fanns kvar var i damkupé och där fick jag av naturliga skäl inte åka. I sittvagnen fanns även en grupp ungdomar med sina fältassistenter på resa, de ungdomarna hade inte samma inställning till nattåg som jag och resten av tåget, att det är praktiskt att kunna resa och sova samtidigt. De höll stora delar av tåg vakna större delen av vägen genom att ha jäkligt kul.

Som tur var för mig så lyckades jag, med hjälp av två oerhört trevliga och hjälpsamma konduktörer få en liggplats, i en kupé där någon inte dykt upp, så från och med då fick jag enstaka sömnglimtar. Stort tack för den hjälpen, annars hade jag sett ännu jävligare ut än jag gjorde igår.

Jag hörde någon från SJ för ett tag sedan uttala sig om deras biljettpriser och på frågan om de inte borde sänka priserna så svarade han så här (oerhört fritt citerat) ”Det ligger inte i SJs uppdrag att konkurrera med priserna”.

Nähä? Man frågar sig vad de konkurrerar med istället, sin fantastiska service, sin perfekta tidspassning? Märkligt enligt mig.

Stekare

Jag och en gammal god kompis satt i söndags på Fågelsången och åt välförtjänt dagenefterfika, då något oerhört härligt och underbart inträffade.

Plötsligt kommer en Porsche Cayenne körande, ganska fort, stannar utanför och dess innevånare hoppar ur, två stekare i framsätet och deras blonda tillbehör i baksätet. De ska tydligen, precis som vi vanliga dödliga få tag på något onyttigt en söndag. Men innan de hinner säga kotlettfrisyr, så stannar en polisbil bakom med påslagna blåljus. Föraren får vänta med sina onyttigheter och istället prata med två ganska barska poliser, hans vänner känner dock sötsuget och försvinner.

Det visar sig att han kört rakt över bäverns gränd, där det är fordonstrafik förbjuden, vilket väl kanske kan hända den bäste, eftersom det är ett puckat förbud, men det är än mer puckat att göra det framför näsan på en polisbil.

Jag har aldrig sett någon som krympt så mycket som människa som han, särskilt när de kör registreringsnumret och frågar om det är hans mammas bil. Plötsligt står han på trottoaren, framför en hel uteservering och stammar något om försäkringspremier och fördelar. När de sedan tar fram alkometer, då ser man verkligen skräcken lysa i hans ögon och på flera meters avstånd kan man höra honom tänka ”Igår kändes det så rätt att ta in ett helrör”. Han blåste grönt.

Poliserna bannade honom lite till, sen fick han handla det han skulle.

Självklart ska man inte skratta åt andra människors olycka, men det förgyllde min dag.

Toffel

Träffade på lite ”kändisar” i måndags.

Ska inte skvallra så mycket, men Felix H motsvarar inte sina rollfigurer. Han är så sjukt tofflad och hunsad.

Jag trodde faktiskt att han var mer som han framställer sig.

Det andra jag kan berätta är att Lena PH är precis hur jädra snygg som helst, man kan definitivt inte tro att hon är 40+, helt sanslöst. Enda problemet är att småländska är för erotik, vad Imodium är för diarré.

Vad har annars hänt sen sist? Troligen en hel massa eftersom det är evigheter sen jag skrev.

Jag var på kurs i Stockholm och fick återuppleva skolmatsalskänslan när vi fick stå i kö med våra matbrickor, kommer fram till en liten vresig och sur tant med hårnät som slevar upp potatis, sås och svampig fisk, när jag bad om ett par potatisar till fick jag till svar: ”Nä, det ska räcka till alla!”

Hur kan man låta bli att ha potatis så folk kan äta sig mätta i restaurangen. Jag kommer aldrig mer äta på en Sodexhoresturang, mitt liv är för kort för att utsätta mig för det.

Förresten var maten sämre än på min lågstadieskola.

Gammal kärlek vid alla hjärtans dag

Det händer att Ulf träffar tjejer.

Det händer att tjejer träffar Ulf.

Vid festligare och ovanligare tillfällen innebär det att vi blir tillsammans, för längre eller kortare perioder.

Idag har jag ätit middag med en sån tjej, inte en sån som jag kanske kommer bli tillsammans med, utan en som jag redan provat den biten med.

När man ska träffa ett ex, så flyger ibland tankar genom ens huvud

”Undrar om hon fortfarande är snygg?”
”Undrar om hon saknar mig?”
”Undrar om jag får ligga med henne i kväll?”
”Undrar om jag åker på en örfil för någon gammal dumhet jag gjort?”
”Undrar om hon har ny pojkvän eller om jag kan vara aktuell igen?”

I princip alla de frågorna seglade genom mitt huvud idag, trots att jag visste att svaren skulle vara ja, nej, nej, nej, ja och nej. Att träffa ett ex är ju ibland nästan mer spännande än första dejten.

Inte den här gången.

Vi gick till en närbelägen restaurang (från där vi träffades, inte från där jag bor) och satte oss till bords. Det vanliga kallpratet avhandlades, vad gör du nuförtiden? Varför hör jag aldrig av mig? Vad gör din bror, din mor, resten av din släkt, dina kompisar? Vilket väder, kan du tänka dig?

Sen var det slut, tystnaden lägrade sig över det lilla bordet med ljusstumpen och två precis påbörjade tallrikar. Därefter flöt samtalet lika bra som Titanic.

Jag lovar, om jag tagit en stol och satt mig vid vilket annat bord som helst i lokalen, så hade vi haft mer att prata om.

Ändå var det kul att se henne och på något sätt var det väldigt skönt att hon inte fullständigt förtrollade mig och sen försvann.